Salthalten klassificerar vattentypen. Sötvatten räknas som salthalt mindre än 5 promille Brackvatten 0,5-30 promille Saltvatten 30-40 promille.
Vattnets innehåll av salter uttryckt som psu (praktisk salthaltsenhet) eller promille (tusendelar). Vattnet i hav, sjöar och vattendrag innehåller salter, främst natriumklorid (koksalt, NaCl) men också mindre mängder svavel, magnesium, kalcium, kalium samt spårämnen (metaller). Ju mera salt ett vatten innehåller desto saltare eller mera marint är vattnet.
Salthalten (saliniteten) mäts som psu (practical salinity unit) eller som promille (tusendelar). Oceanerna har i genomsnitt en salthalt på 35 psu, varierande mellan 33 och 38 psu beroende på tillrinning och avdunstning. Detta betyder att en kubikmeter havsvatten innehåller cirka 35 kilo salter, främst natriumklorid. I vissa delar av oceanerna är salthalten så hög som 41 psu. Vatten med en salthalt under 30 psu karaktäriseras som bräckt brackvatten. Havsvattnet blir bräckt när det späds ut med stora mängder färskvatten via floder eller nederbörd. Salthalten i färskvatten är låg under 1-2 psu. Östersjön är världens näst största brackvattenshav. Bara Svarta havet är större. Brackvattenförhållanden finner man också i estuarier (flodmynningsområden)där salt havsvatten blandas med färskvatten från floderna.
Urhavets ursprungliga salthalt av 1% har under 4 miljarder år bara stigit till 3,5%, vilket visar hur stort havet är. Normal salthalt är 35 g löst salt per liter = 35 promille (3,5%) Norra Atlantens högsta salthalt är 37,9 promille och överträffas bara av Röda Havet och Persiska viken (40 promille). Atlantens höga salthalt beror på att Atlanden är det havet som har flest tillflöden av jordens största floder: Amazonas, Kongofloden, Mississippi, Parana, och de Europeiska floderna. Hög salthalt ger ypperligt djur- och växtliv vilket medför ett starkt fiske i Atlanten.
Salthalter
Atlanten 35 promille Lofoten 32 promille Nordsjön, Skagerack 30 promille Kattegatt 15-25 promille Östersjön: Öland, Gotland 7 promille Åland 6 promille Bottenviken 1-3 promille
Salter: I havet kan man finna alla stabila grundämnen lösta och dessa ger havet dess salthalt. De vanligaste salterna är: Klor (Cl¯) 55,04% Natrium (Na+) 30,61% Sulfat (SO42-) 7,68% Magnesium (Mg2+) 3,69% Kalcium (Ca2+) 1,16% Kalium (K+) 1,10% Totalt 99.28% Vidare i mindre utsträckning: Bikarbonat (HCO3¯) 0.41% Bromid (Br¯) 0,19% Borsyra (H3BO3) 0,07% Strontium (Sr2+) 0,04% Totalt 99.99% Dessa bildar i kristalint salt: NaCl CaSO4 KBr MgCl2 KSO4 H3BO3 Saltet kommer från kontinenternas vittring och förs ut i havet med floder. Floderna för med sig 2,5 miljarder ton lösta ämnen ut i havet varje år. 96% av salterna stannar i havet, 4% sprids med vågor, bränningar och vind upp på land.
Sammanlagda saltmänden i havet skulle kunna täcka jordens landyta med 120 m tjockt täcke = 50 000 biljoner ton salt. En del av de mer sällsynta ämnena anrikas i havets organismer. Jod upptäcktes i alger 14 år innan man fann det löst i havsvattnet. Andra ämnen man först hittat anrikat i organismer är kobolt, bly, nickel, silver och zink. Dessa utgör ofta mikronäringsämnen för organismerna.
I havsvattnet finns 1,5 gram guld/100 000 ton vatten och man försökte utvinna guld på 1920-talet. Vidare uppskattar man att det finns: 15 miljoner ton koppar 20 miljoner ton uran 500 miljoner ton silver Dessa utvinnes dock ej. Däremot utvinner man i dag: natrium magnesium (1,3 kg/ton vatten) klor brom På havsbotten samlar man malmklumpar med: mangan nickel kobolt koppar. Saltvatten är svagt basiskt, pH 7,5-8,4.